"Mother says I was a dancer before I could walk. She says I began to sing long before I could talk" ...för Leneh är den textraden från Abbas "Thank you for the music" verkligen sann. Redan som barn älskade Leneh att sjunga - solo eller i grupp. Hon tog varje tillfälle i akt att sjunga i körer och showgrupper. När hon besökte sin mormor på arbetsplatsen, som råkade vara arbetsförmedlingen, ställdes Leneh upp på ett bord och sjöng utan protest "Jag var kär uti en man, ifrån Texas kommer han, jag var kär jag var nästan vid mitt måååååål..." blandat med Abbalåtar och barnkörens andliga visor.  I tonåren deltog hon i flera talangjakter och vann en del av dem. Vinst eller ej - det Leneh bar med sig från tävlingarna var ökad vana att sjunga med mikrofon, att tämja sina scennerver och att snabbt repetera in en låt med okända musiker.

Lektioner i klassisk gitarr byttes med tiden ut mot ännu mer sång. Musicerandet på gitarr och senare även piano upptäckte Leneh var väldigt bra att ha med sig då det gällde att mejsla ut sångidéer till färdiga låtar. När hon pluggade musik i Uppsala och Stockholm lärde hon sig mer om musikhistoria,  musikantropologi, klassisk musik, jazz, svensk folkmusik, harmonilära och arrangering.

Då hon gillade musik ur praktiskt taget alla musikgenrer hade hon svårt att välja vilken musikstil hon skulle fokusera på. När hon fick rådet att välja en genre och verkligen satsa på den sa hon " -Jag ska, men nu måste jag bara testa..." Sålunda blev det sånger som gick i fotspåren efter Monica Zetterlund, Billie Holliday, Edith Piaf och många, många andra som Leneh för en tid blev musikaliskt förälskad i. Efter en tid då hon badat i Beatles blev det kanske Aretha Franklin eller Stevie Wonder. De flesta svenska artister och kompositörer, däribland Olle Adolphson, Ted Gärdestad, Allan Edwall, Barbro Hörberg provsmakades.

Leneh sjöng i olika ensembler och grupper som var inne i jazzen, rocken, folk, pop... Alla möjliga och omöjliga körer testades på. I kyrkan sjöng hon psalmer, visor och gospel. Vid festdans sjöng hon jazzstandards och evergreens. På andra typer av fester sjöngs det helt andra låtar... Under alla år fortsatte hon att skriva musik. Små skissartade idéer och färdiga alster sattes in i pärmar i bokhyllan. Hon spelade dem inte med de grupper hon sjöng med för de verkade inte passa in ("-Men kanske var jag bara lite feg då för att visa upp vad jag skrivit...") En längtan att spela in sin musik växte sig dock starkare och starkare.

Hösten 2007, efter att för första gången spelat några av sina sånger vid ett offentligt arrangemang, kontaktade Leneh musikern och producenten Tomas Bodin (som hon visste hade, som Leneh uttrycker det "känsliga öron") för att höra vad han tyckte om de tjugo låtar som hon valt ut till sin första CD. Till Leneh's glädje tyckte Tomas om vad han hörde och ville producera skivan. De bestämde sig för att göra en fullängdsCD. Äventyret att skapa skivan "Här" hade tagit sin början.

Inspelningen av debutskivan blev dock en stor utmaning, på många olika plan för Leneh. Den mest oväntade utmaningen bestod i att "hitta sin egen röst". Efter många år av så kallad coversång hade Leneh lagt sig till med olika manér och sätt att ta sig an låtar som gjorde att producent Tomas Bodin blev tvungen att påminna Leneh om att "-Nu föll du in i Lisa Nilssonrösten" eller "-Nu sjunger du bara toner". Att våga släppa alla röstideal som hade lagt sig i lager vid inrepeterandet av redan tidigare insjungna sånger, där det liksom fanns ett "rätt sätt" att ta sig an låten blev lite av skräckblandad förtjusning. Skräcken bestod i rädsla för att "det inte skulle låta som någonting om bara jag sjöng som mig själv". Förtjusningen låg i den sköna känsla som kom då alla tekniska finesser och andras röstbehandlingar släpptes och det bara fick låta hur som helst. Det fick låta Leneh till slut. Cool känsla, tyckte Leneh.

Eftersom Leneh inte var ett fast sammanfogat band vid inspelningsstarten av "Här" erbjöd det fria händer för att hitta de arrangemang som passade just de tretton låtar som ingår. Ingen hänsyn behövdes tas till en viss typ av instrumentering. Detta har medverkat till att varje låt kunnat få sitt signum.

Leneh är så glad och stolt över sin debutskiva. Hon vill även i detta forum passa på att ge all cred till alla medverkande. Du hittar namn på alla medverkande musiker, sångare, producenter, mixare, mastrare, fotografer, distributörer på Leneh's länksida. (Direktknapp finns i menyn nedan!)

Leneh skriver all musik och sångtexter utifrån en inre känsla och klarar inte av att göra musik på spekulation. Hon är fortfarande förvånad, tacksam och glad över att andra människor kan finna glädje, lugn, tröst och inspiration genom hennes musik. Samtidigt fyller det henne också med ökad kraft inför de utmaningar som väntar.